Världsstjärnor gjorde upp när Sverige mötte Finland.
På plan fanns en från Floda.
– Det är här jag vill vara, säger numera landslagsrutinerade Gustav Fritzell.
Det är lördag kväll i Alingsås och de svenska innebandystjärnorna har besegrat stora antagonisten Finland i Finnkampen inför över 2 000 åskådare i Estrad. Matchen är slut för längesen, men spelarna tar sig tid att skriva autografer och ta bilder med barn och ungdomar. Mitt i centrum står Gustav Fritzell.
– Det är coolt, framförallt när man ser att de är så försiktiga och glada, för då tänker jag på hur jag var när man gick på Frölunda (hockey) och fick autografer. Det är coolt att man nu får vara den som skriver. Det känns jäkligt fräckt, det ville man ju på något sätt när man drömde om att bli proffs när man blir stor. Det är coolt att tänka att alla kommer hem nu och bara ”Wow!”, säger han.
Sverige vände ett tidigt 0-2-underläge och vann med 5-4 inför storpublik.
– Riktigt kul och det var riktigt bra tryck. Såna här matcher är så himla roliga att spela – också kul att möta Finland såklart.
– Det känns som att alla blir lite mer taggade av att det är tryck, och sen går det snabbare också när det är landslaget. Det är som roligast att spela när det går snabbt, då är det som störst utmaning. De här matcherna blir de coolaste man kan spela.
För Fritzell, som blev inkallad som reserv till landskampen, blev det speltid under andra halvan av matchen.
– Det var framförallt superjobbigt att behöva vänta på att komma in, man blir så jäkla taggad. Sen tyckte jag det kändes helt okej, det kändes som att jag kom in i matchen bra även om man fick hoppa in även efter halva.
Hur är det att vara med i landslaget?
– Det är coolt. Det är det jag strävat efter de senaste åren och tränat hårt för. Det har blivit en slags belöning, nu tränar jag för att etablera mig så det blir liksom nästa belöningssteg. Det är jäkligt värt, jag känner nu i efterhand att det var värt att lägga ner all tid för det är en ära att ha på sig tröjan och att få spela med och mot de bästa. Det är här jag vill vara.
Det måste vara ganska coolt att sitta i omklädningsrummet och titta ut och se världsstjärnor överallt?
– Första landskamperna var det lite så, ”fan här sitter jag, är det någon bugg?” Men nu är det gubbar som man har varit med ganska många samlingar med i snart två år, så det har blivit att man lärt känna dem mer. Då blir det lite annorlunda, man vet vem personen är, då blir det inte så mycket såna tankar. Men det känns ju alltid bra i efterhand när man tänker på det att man själv är med.
Från början kunde man kanske tro att det bara skulle vara en engångsgrej med landslaget – men efter de senaste åren är det snarare regel än undantag att se 25-åringen vara med i diskussionerna.
– Det känns bra att jag är där. Sen vill ju jag in och bli ordinarie, en som ska vara med och som de räknar med när vi ska vinna VM-guld. Det är på något sätt dit jag strävar efter. Men hade jag inte varit här hade det varit betydligt svårare att nå det, så det känns som att det är ett litet steg kvar att verkligen bli en av dem de satsar på. Det är det som är målet nu.
Vägen till landslaget har gått via spel i moderklubben Floda vidare till Göteborg (Allsvenskan), Dalen (SSL, lån), Göteborg (Allsvenskan), Linköping (SSL) och numera Pixbo (SSL).
– Backar jag några år så blir det lite surrealistiskt och coolt. Jag trodde inte det när jag var 18 och spelade i Floda. Då tänkte inte jag att jag skulle spela i landslaget. Jag var mer ”tänk om jag skulle få spela i SSL någon gång, kanske i någon andrafemma typ för att jag kommer ju inte vara så bra att jag får spela i första”. Det var mer såna tankar jag hade. Samtidigt för varje gång jag tagit steg har jag satt ribban högre.
Hur ser förbundskaptenen Mikael Hill på din roll i landslaget?
– De vill framförallt att man ska gå in och ta för sig och visa att man ska förtjäna en plats. Det är hård konkurrens och tar man inte vara på chansen är de inte sena på att kanske testa någon annan. Att alltid vara het och ta för sig och visa att man ska spela. Sen också min spelstil, att vara målskytt och avsluta anfallen och röra mig i de ytorna där jag kan göra det. Det är lite min roll extra mycket här jämfört med klubblaget så det är väl också något de förväntar sig att jag ska hålla på med.
Om drygt två veckor drar SSL-säsongen igång för Gustav Fritzell och Pixbo där han gör sin andra säsong.
– För egen del känns det bra, kroppen känns superfin och jag har inte haft ont under hela försäsongen. Jag har haft ganska tur med min kropp, jag brukar inte ha så mycket ont. Men det känns bra, och laget känns också gött. Vi har fått in många goa unga som är skickliga och fått en liten nytändning och uppsving av det, och med en ny tränare också som känns bra. Jag tror det kan bli bra i år för oss.
Rasmus Tynander
0