Det är i dagsläget sagt att man tidigast kan återuppta säsongen i Division 1 efter årsskiftet – hur tror du den här säsongen kommer sluta?
   – Väldigt svårt att säga faktiskt. Det beror ju mycket på hur man väljer att göra med seriespelet, om man spelar klart alla matcher eller om det blir annan lösning. Vår förhoppning är ju givetvis att man får spela klart serien och även genomföra eventuellt kval. Det känns både mest fair men även roligast. Inget slår ju känslan av att krigat sig igenom en hel säsong och faktiskt lyckats på egen maskin! 

Vad känner du personligen kring allt det här som vi upplever just nu, både med pandemin och att inte kunna få spela? 

   – Det är väldigt tungt såklart. För mig personligen är ju innebandyn hela mitt liv så det känns väldigt tomt i vardagen just nu. Man är van vid att träffa hela gänget nästan varje dag men nu träffas man inte alls. Samtidigt måste man acceptera det som sker i världen och att det är mycket större än att lira lite plastboll. Hjälps vi alla åt att få ett stopp på denna pandemin en gång för alla så är det ”normala livet” inte långt borta.

 

 

 

 

   – I den vanliga vardagen rör pandemin inte mig jättemycket då jag jobbar på ett arbete som tjänar mer pengar än någonsin sedan pandemin kom. Självklart är det tråkigt att man inte får träffas allt för många, man får inte resa, inte göra de ”vanliga sakerna” som har varit självklart i ens vardag innan pandemin bröt ut. Att inte få spela innebandy är jättetråkigt. Detta var en speciell säsong för oss i Floda i och med att vi gick upp till allsvenskan. Jag vet att alla i laget saknar det otroligt mycket. Vi alla hoppas att vi ska kunna börja spela igen i mitten av januari!

 

   – Precis som för alla andra så är den ganska annorlunda. Till en början kunde vi träna tillsammans utomhus där det blev en hel del goa pass på spåret vid Riddarsten, det blev lite som att gå in i en ny försäsong. Sedan kom ett ännu tyngre besked som innebär att vi nu måste träna helt på egen hand. En vanlig försäsong är tung men oftast ändå ganska kul för man gör det tillsammans, man lyfter varandra och kan se hur alla utvecklas. Nu är det något annat, man måste verkligen jobba mentalt för att kriga sig igenom de jobbigaste intervallpassen eller de tunga styrkeövningarna. Passen som vi ska göra får vi varje vecka av våra tränare. Det har varit 4-5 pass i veckan där vi själva väljer vilka dagar vi vill genomföra dem. I slutet på veckan rapporterar vi hur de olika passen har gått. Vi krigar på för fullt och hur det går för oss vet vi nog inte riktigt förrän det blir dags att mätas mot våra konkurrenter igen.

 

   – Just nu känns det ju som att det kan sluta hur som helst, men vi hoppas att vi kan få spela klart säsongen som planerat. Vårt sikte är fortsatt inställt på att ta en kvalplats.

 

   – Det är givetvis fruktansvärt hemskt och tråkigt att det är så många som drabbats. Jag tycker personligen att det känns ganska konstigt och overkligt. Helt sjukt egentligen att något kan påverka hela världen på ett så omfattande vis. Även om det är tråkigt att vara begränsad i vardagen och inte få spela innebandy så är det bara att ställa upp för varandra och göra det bästa av situationen. Det blir inte bättre av att tänka på hur trist allt är, precis som med ett jobbigt fyspass så är det bara att kriga på tills det är över!