Din moderklubb är Björkekärr – när och hur kommer det sig att du hamnade i Floda IBK?

Björkekärr (nuvarande IBK Göteborg) är precis som du nämner min moderklubb. Det var där allting startade och jag minns att innebandyintresse inte fanns naturligt där. Jag använde det som ett komplement till fotbollen som var religion på den tiden för mig. Värt att poängtera är att vi inte ens hade någon sarg att använda sig utav på träningarna. Jag flyttade till Floda år 2004 om jag inte minns fel, och det tog ungefär ett år innan jag började spela innebandy i Floda IBK av olika anledningar.

Vilka är dina främsta egenskaper som innebandyspelare?

Mina främsta egenskaper som innebandyspelare är att jag duktig i defensiven med en bra spelförståelse. Jag kliver gärna upp i offensiven för att göra lite poäng, haha.  Jag anser även mig själv som en passningsspelare med ett önsketänkande i bakhuvudet om att vara den som skjuter hårdast i föreningen, men jag har väl insett sanningen nu. 

Hur mycket betyder innebandy för dig?

Innebandyn har alltid betytt oerhört mycket för socialt. Det är ett ypperligt tillfälle att socialisera sig med sina kompisar, men det känns även oerhört skönt att ha rutiner. Man har även utvidgat sitt kontaktnät och jag har fått otroligt mycket kompisar genom innebandyn vilket jag uppskattar oerhört mycket.

Hur mycket har dina ungdomstränare betytt för dig i din utveckling som

innebandyspelare?

Inom ungdomsinnebandyn har jag haft en otrolig tur med tränare. Redan i Björkekärr hade jag tränare som fick mig att uppskatta innebandy och tog hand om mig på ett sådant sätt så att ett intresse för innebandy uppstod. Själva ”94-tiden” i Floda är väl den period som har gett mig mest, både som innebandyspelare och människa. Jonas, Örjan, Christian och min egen pappa, Håkan tog hand om truppen på ett otroligt bra sätt och kompletterade varandras kompetenser oerhört bra. Många spelare fick även sina ungdomliga genombrott under denna tid och det påvisar hur viktigt det är med att ha bra ungdomstränare som man trivs med och kan ta hand om en trupp. Det är jag oerhört glad över att jag hade.

  
***

Du har spelat med P93, P94, Distriktslaget, JAS-laget (juniorallsvenskan) och U-laget i division 3 – vilket lag har varit roligast att spela med?

På denna fråga måste jag nog faktiskt säga den senaste upplagan av JAS-laget. Vi har spelat med varandra sedan tidig ålder och känner varandra nästan utantill plan, men även utanför. Otroligt många minnen har vuxit fram och många spelare tog stormkliv i utvecklingen. En anledning skulle jag tro är att vi känner såpass bra, men även att coacherna Empan (Emil Gustafsson), Peppe (Patrik Koskenniemi) och Gurra (Gustav Fritzell) uppmanade oss till att gå ut och spela vårt spel och tro på oss själva. Detta resulterade i att man vågade göra misstag utan att få sig en utskällning på bänken för att man vågade göra det som kanske inte alltid är det rätta beslutet och som får coacherna att slita av sitt hår i ren frustration likt scenen i Kalle Anka firar jul då matadoren sliter av sitt hår när tjuren vägrar att stånga honom.

I vilket av ovanstående lag har du åstadkommit din största merit som innebandyspelare?

Att göra det viktiga 3-3 målet i Alléhallen mot Mullsjö och att vi sedan vänder matchen är en oerhörd merit både för mig personligen men även inom lagidrott generellt. SM-silvret uppe i Linköping med Distriktslaget väger också väldigt tungt faktiskt nu när man har perspektiv på det.

På tal om JAS så har du varit med i flera av klubbens JAS-upplagor – vilket år kommer du att minnas bäst?

Detta år, absolut. Jag medverkade i JAS-laget för två år sedan men stod över förra året på grund av motivationsbrist, men självklart var det mäktigt att få möta Mullsjö på bortaplan under 92 generationen och få möta stora spelare som Kasper Hedlund, Jesper Sankell och Kim Ganevik redan vid tidig ålder. Det här året har dock betytt mest eftersom jag har spelat med mina närmsta kompisar, och vi är med varandra väldigt ofta även på fritiden. Att få uppleva de framgångar vi hade med sina bästa kompisar är en känsla svår att beskriva.

I just JAS har du flera gånger stött på storlaget Mullsjö – Är Mullsjö det bästa laget du spelat mot eller vilket lag är det annars?

Mullsjös lag för två år sedan var självklart väldigt starka och vi förlorade uppe i Nyhemshallen. Årets upplaga av Mullsjö var också otroligt starka med etablerade SSL och U-19 landslagsspelare. Det bästa laget jag någonsin mött är dock Örebro som vi mötte nu i åttondelsfinal. Örebro är en lagmaskin som skulle kunna jämföras med Tyskland i fotbollssammanhang. Marcus Ekengren är nog även den bästa spelare jag mött som spelar för Örebro IBF och U-19 landslaget. En otrolig poängmaskin som antagligen får stor betydelse för svensk innebandy inom några år. 

***

Du har spelat back hela din karriär – du har aldrig funderat på att bli forward?

Detta föll naturligt på något sätt. Redan i Björkekärr blev jag satt på backen även om jag hatade det mest utav allt. Jag ville ju spela forward för att göra mål?! En back kunde ju inte göra mål. Den inställningen fanns där från början men på något sätt fortsatte jag på backkarriären och i ärlighetens namn var det nog ett bra beslut. Funderar ju dock på att bli forward nu när Emil ”Empan” Gustafsson gnäller på att folk vaskar hans diagonalare. Jag är nog rätt man för att hänga dessa, haha.

Du bär tröja nummer 16 – finns det en tanke bakom numret?

Det var faktiskt en ren slump. Jag har alltid velat ha nummer 13 men tyvärr så tog Oliver Tavander det och jag fick nöja mig med 16.

Finns det någon individuell prestation som du är mer nöjd över än någon annan som du senare kan se tillbaka på och minnas lite extra?

Som jag nämnde tidigare, mitt 3-3 mål mot Mullsjö och hela Alléhallen exploderade i ren eufori. Det tog många dagar innan man kunde smälta det. Jag kunde leva på den känslan i flera dagar. Det var ett lyckorus svårt att beskriva.

Du är ofta i mån om att ha rätt material när du spelar, såsom bra hårband och rätt blad och linda på klubban – skulle du vilka kalla dig själv materialspelare?

Haha, detta kan ju inte stämma?! Skämt åsido, rätt material är ofta viktigt, speciellt rätt hårdband. Jag trivs inte alls på plan om jag inte har ett tjockt och stort pannband som håller borta den stora kalufs som finns på mitt huvud. Om ett ända hårstrå ligger över ögonen så jag blir jag störd utav detta. En ny linda är dock oerhört viktigt för mig. Jag väl lite vidskeplig när det gäller det, men någon tanke säger mig att jag spelar dåligt med en lite sämre linda så jag bytte nog faktiskt linda inför varenda JAS-match denna säsong. Vilken klubba jag spelar med är egentligen ganska oväsentligt, men bara på sex månader har jag lyckats slå av sex klubbor vilket ger ett snitt på en klubba per månad. Jag får nog sluta hänga på gymmet, klubborna mår inte bra utav den starka svikt jag lägger på när jag skjuter, haha. Man kan summera det hela. Jag är ingen materialare, innebandyn är en materialsport. 

***

Vad tror du är viktigast för att lyckas bli en bra innebandyspelare?

Den bidragande faktorn till att bli en bra spelare är självklart träning. Man måste brinna för det, och verkligen ge allt på träningarna. Sen måste man även trivas i umgänget och det tror jag är oerhört viktigt just för att kunna upprätthålla motivationen för att träna. Det är ett utmärkt exempel att spela med sina kompisar ända fram till seniornivå då man kanske går skilda vägar på grund av att man faktiskt har olika mål med innebandyn. Håll även på med olika sporter så länge som möjligt. Som alltid måste man tycka att det är roligt och att man verkligen brinner för att gå till träningen. Gör man det kan man gå hur långt som helst.

Du har spelat ett par säsonger i division tre nu i Floda IBK - finns det något nästa mål och vilket är det i så fall?

Tidigare år har jag faktiskt haft motivationsbrist. Jag har tyckt att andra saker än innebandy har varit intressantare, och det resulterade faktiskt i att jag hade ett uppehåll nästan hela förra året. Jag kände inte motivation för att gå till träningarna, men detta har förändrats detta år. Jag har återigen hittat glöden men framför allt glädjen till innebandy. Mitt personliga mål inför nästa säsong är dock att ta en plats i A-truppen för att fortsätta utvecklingen utav mitt spel.

Avslutningsvis - hur många säsonger till kommer vi få se Max Dahl in action på en innebandyplan?

Förhoppningsvis många år framöver. Innebandy kommer alltid att finnas där iallafall, sen får man se om jag fortfarande är aktiv fortfarande om 10 år. Jag tar studenten snart och många nya vägar öppnar sig som kan medföra att det inte finns möjlighet till att utöva innebandy. Jag ska dock försöka spela aktivt så länge motivationen och förutsättningarna finns där och den nu av någon anledning inte finns där ska jag självklart förespråka innebandy för mina framtida barn, och antagligen slutar det upp med att jag blir den gapiga föräldern på läktaren som alla hatar, haha. Så innebandy finns nog alltid där på ett eller annat sätt.