Förväntningarna på 2014 började innan årsskiftet i samband med att jag fick ta över vårdnaden över ett 70-200m kameraobjektiv. Att gå från ett fast 200 till 70-200 var en otrolig befrielse. Det fick mig att öka intresset för fotografering av sport, vilket sedermera tog fart som att gå från landsväg till motorväg.

 

Under våren drog andra halvlek igång av den ettåriga Media- och kommunikationsutbildningen på Hjälmareds folkhögskola. Det blev totalt sett ett minnesvärt läsår med många nya bekantskaper. Rent studiemässigt gav två veckors praktik i februari på GP-sporten mest. Jag gick in med inställningen att se och lära men fick göra så mycket mer. Morgonmötena fick mig att känna som en del av redaktionen. Och att redan andra dagen bli utskickad på jobb gjorde mig nästan mållös med en skräckblandad förtjusning. Det var verkligen som att gå från noll till hundra på ett ögonblick. "Va? Jag? Alright!" Med två artiklar för webben och en i tidningen lämnade jag redaktionen efter OS med en så mycket rakare rygg att jag nog växte minst en decimeter.

 

I samband med pendlingen till Alingsås under årets fem första månader hann det bli ett och annat stopp utanför handbollstemplet Estrad där AHK radade upp segrar på vägen mot SM-guldet. Jag fick prova på att fota en del där redan förra hösten men i dag känns det som att de flesta (till en fördel eller nackdel vet jag inte) känner till mig. Extra kul har det varit på grund av att Anton Svensson och Johan Nilsson, som kommer från samma trakter, varit med och bidragit under året till ett nytt SM-guld för klubben. Under hösten har AHK lirat Champions League där jag lyckligtvis varit på samtliga tre hemmamatcher mot Barcelona, Kolding och Flensburg. Den första och sista som fotograf, den mot Kolding som reporter för AT. Just Alingsås Tidning har också blivit en ny bekantskap under året. 

 

Under vintern i samband med handbollskvällarna i Alingsås träffade jag ofta lokaltidningens reportrar. Vid ett tillfälle blev jag presenterad där jag berättade lite att jag pluggade i närheten. Efter att ha lämnat nummer ringde telefonen några veckor senare och jag hade fått mitt första uppdrag. Då var det mars månad och upplösning i innebandyns herretta där jag fick bevaka IBK Alingsås. Egentligen var jag nära på att gå minste om chansen att göra matchen eftersom Floda, som spelade i samma serie, spelade parallellt med den. Och eftersom det var sista omgången, med båda lagen i toppen, frågade jag först AT om de kunde kolla med någon annan först. Men efter att ha lagt på luren, gått tillbaka i klassrummet och funderat på vad fan som just hände så rusade jag tillbaka till telefonen och ringde upp och tackade ->givetvis<- ja. Sedan dess har jag ständigt haft en god kontakt och relation till sportredaktionen på Alingsås Tidning och frilansjobben har avlöst varandra under året sedan dess. Det har nästan bara varit lokalfotboll, men i somras fick jag även göra ett reportage på OS-guldmedaljören Lars Frölander där jag fick en helsida i tidningen med mina bilder till. Totalt blev det fyra bylines på en och samma sida, vilket var en ganska sjuk syn. Arbetstillfällena hos Alingsås Tidning har varit ovärdeliga och grymt roliga. Väldigt tacksam för det här året tillsammans med Christian och Marcus.

 

Sommaren präglades förstås av fotbolls-vm. Men jag såg minst lika mycket fram emot att få jobba på Partille Cup och Gothia Cup i juni och juli. Först handboll, sedan fotboll. Som reporter, som fotograf. Händelserika och värdefulla dagar som jag kommer bära med mig länge. Tänker främst på invigningarna, intervjuerna med de långresta och samarbetet inne på de varma tillfälliga kontoren våra mediateam satt och skickade ut grejer på nätet. Jag fick till exempel intervjua Kurre Hamrin som var på plats för att se barnbarnet spela. Jag fick även en t-shirt från ett handbollslag från Bangladesh som visade tacksamhet för att vara på plats. Och sist men inte minst - all glädje.

 

Och så kom hösten och en ny utbildning att hoppa på. Från en bred utbildning i Alingsås till en ren journalistlinje i Kungälv. Halvtid där nu och en spännande vår att se fram emot med en ny praktik hos GP-sporten, bland annat. Då hoppas jag växa några centimeter till.

 

Gamla Ullevi. Jag har glömt att nämna Gamla Ullevi! Där har det blivit ett dussintal besök när IFK Göteborg och BK Häcken spelat allsvensk fotboll under året. Skulle någon släppa in mig där med förbundna ögon hade jag nog tagit rätt korridor mot planen, hämtat en svart plaststol och slått mig ner nedanför bortasektionen utan problem. Förutsättningarna är inte helt oväntat på en annan planet i jämförelse med Alléhallen, även om båda platserna har sin charm.

 

Avslutningsvis blev det ett fotografjobb under innebandy-vm på hemmaplan där det blev guld. I över ett och ett halvt år hade jag väntat på att få fotografera mästerskapet och det blev inte sämre när det var åt internationella förbundet och bevakning på samtliga matcher. Under de nio dagarna satt jag vid sargen på fyrtio matcher där ryggproblem hindrade mig från de övriga åtta. När finalen spelades satt 12 044 runt mig - för det kändes sannerligen som att jag var inne på planen, så nära som jag satt med min gröna fotoväst. 

 

Kort och gott har året varit fantastiskt. Jag kan inte säga något annat. Jag har fått leka multijournalist med både penna och kamera - något som gett mig ett så angenämt problem som att jag inte vet vad jag vill. Båda delar är så motiverande och roliga att det bekymrar mig.