Till en början kändes det riktigt dåligt när det gäller fotandet. Kan berott på att det inte var mycket spel på Blåvitts vänsterkant som tidigare, där jag satt under första halvleken.

 

När röken lagt sig från de färgglada bengalliknande fyrverkeri-leksakerna som Blåvittklacken drog på i början av andra halvleken gick fotoproduktionen desto bättre. Då hade jag, likt lagen, bytt planhalva för att fortsätta fota hemmalaget i sina anfall. Och den här gången satt jag på rätt ställe när målet väl dök upp. Jag satt nästan för nära, med det objektivet (70-200) jag använder. Då hade jag även bytt från Blåvitts vänsterkant till höger. Genidrag!