Ett år efter det historiska avancemanget till allsvenskan södra drar sig Floda IBK ur serien.
Nu väntar med största sannolikhet spel i division tre – och en tid för självrannsakan.
I går bekräftade Floda IBK att man bestämt sig för att dra sig ur allsvenskan med klubbens damlag på grund av spelarbrist – en nyhet som slog ner som en bomb.
Ryktet om att spelartappen kunde bli stora var befogat, några hade redan lämnat och det blev inte mindre tydligt när en nytillträdd tränare under dagen gick ut med en spelarannons som landade i en innebandygrupp på Facebook där ett av kraven man kunde läsa till sig var att man skulle ha "hygglig koll på klubba och boll". Det har hänt förut att Flodas damlag sökt med ljus och lykta i sociala medier efter spelare, men inte när man spelar i landets näst högsta serie och har fyra månader på sig till seriepremiär.
Och så kom sen beskedet, som om 2021 inte kunde bli värre än 2020:
Det blir inget spel, vi är för få för att få ihop det.
Game over, arrivederci, bye bye, ha det gött haj.
Och den förmodligen största innebandynyheten i kommunen sedan FBC Lerum bildades 2008 är ett faktum när ett av klubbarnas representationslag drar sig ur sin serie.
Att inte ta platsen i serien man är behörig att delta i ska jämställas med nyanmäld förening och spela i distriktets lägsta serie kommande spelår, går det att läsa i fjolårets tävlingsbestämmelser – och det ska väl till ett mirakel likt att Lerums Arenas fick grönt ljus om man lyckas dribbla till sig en plats i division ett i höst istället eller byter plats med något lag där.
Från allsvenskan till division tre.
Där det redan finns ett Flodalag – vilket i praktiken gör att damlaget läggs ned.
Från allsvenska derbyn mot Lindome, Lindås, Göteborg och Pixbo i höst till kommunfajter mot Bergum.
Hur kunde det gå så här illa?
Gårdagens besked skulle kunna beskrivas som att det skett över en natt – lite som att lagsidan nu tagits bort på hemsidan där man nu bara står kvar med "Dam Div 3".
Men även om reaktionerna blev ögonbrynshöjande så har det hängt i luften länge.
Grundbulten i den här problemet – spelarbristen – beror såklart på flera faktorer, att det brustit på flera ställen, men i mina ögon handlar det om när man ser det ur ett större perspektiv att man bedrivit en damverksamhet i Floda IBK i över ett decennium utan någon vidare tanke på hur den egentligen sett ut.
Under de år jag följt Flodas damlag sedan runt 2010 har det alltid (eller aldrig) slagit mig hur tunn och i princip obefintlig återväxten varit i klubben – något som blir extra tydligt i dag när man år efter år har överlevt för att alla spelare stannat eller att man värvat in en knippe nya spelare.
Många spelare har varit med under hela den tioårsperioden och för dem blir det som att någon dragit ut hjärtat på dem med det här beskedet.
I en välmående klubb ska det vara möjligt att flytta upp 4-5 spelare inför varje säsong som får chansen att se och lära bland de stora.
I Floda har det snarare kommit in 4-5 spelare underifrån de senaste åren sammanlagt.
Varför har det aldrig funnits ett juniorlag?
Floda står, eller stod, med så få spelare att de gick att räkna på två händer, i maj månad.
Med så klara papper på bordet får man respektera att man vågat ta ett så stort beslut som man gjort, även om man tog det så tidigt på säsongen att Valborgs-bakfyllan hos Uppsalastudenterna knappt hunnit släppa.
Jag vill däremot tro att det bästa alternativet hade varit att gå in och i värsta fall genomlida säsongen för att sedan börja om i division ett – men det är såklart lätt för en utomstående att säga utan att ha den ekonomiska aspekten eller spelarnas eventuella välmåenden i ekvationen.
Men nu ser det ut som att man får man börja om helt och hållet i division tre – något som i mina ögon gör skadan mycket större och som förmodligen kommer ta Floda IBK år för att resa sig om man ska tillbaka dit man en gång var.
Situationen som klubben hamnat i är direkt sorglig.
En annan fråga som tål att ställas 2021:
Hade samma beslut tagits om det gällde herrlaget?
Om det finns något positivt att hämta ur det här så är det att Floda IBK nu kan lägga alla korten på bordet och rannsaka sig själva. Utvärdera. Det finns ingenting att dölja längre. Allt måste fram.
Dels vad som gått fel nu – men också hur man själva satt sig i den här sitsen – och vad man ska göra för att inte hamna där igen. Varken på dam- eller herrsidan.
Faktum är att det borde ha ringt varningsklockor redan hösten 2016 när laget bara var några veckor ifrån att duka under på grund av just spelarbrist men överlevde både situationen och säsongen i sista stund.
Elefanten (eller den heliga kon om ni så vill) i rummet har stått där i flera år.
Nu är det bara att börja om.
Göra om, göra rätt.
Det kommer ta tid, i värsta fall många år.
Men nu har man chansen att påla marken ordentligt så man har en damverksamhet som står stadigt i framtiden om det börjar blåsa igen.
Tydliga roller som ska fördelas, sportgrupp som ska tillsättas och regelbunden dialog mellan lag, damsektion och förening.
Och att fortsätta värna om flicklagen och få dem att jaga den där ihåliga plastbollen hela vägen igenom junioråren upp till ett seniorlag.
Glappet mellan damlag och flicklag är och har varit för stor för att kunna fortsätta utan att det blir en rejäl jävla vurpa till slut, som nu.
Det känns overkligt och surrealistiskt nu så här i maj månad att Flodas damer inte spelar allsvenskt nästa säsong. Det är så man skrattar åt tanken för att det låter så verklighetsfrånvänt.
Det kommer till exempel dröja fler år innan vi kan börja drömma om derbyn igen mellan Floda IBK och FBC Lerum.
Och i höst lär poletten trilla ner flera gånger om och bli en käftsmäll till reality check utan dess like att inte bara Floda saknar en pusselbit i näringslivet utan även kommunen och hela lokalidrotten i stort.
Floda IBK:s damlag har funnits i över 16 år och gått från att vara en slagpåse i division två och förlora matcher tvåsiffrigt till att bli ett topplag i division ett och sedermera skriva in sig i åtminstone sina egna historieböcker om hur de en gång nådde allsvenskan.
Nu blev det bara fem matcher där efter en avbruten säsong.
Två vinster och tre förluster.
Om Floda IBK någonsin spelar i allsvenskan på damsidan igen vet ingen.
Det vi däremot vet är att verkligheten kom ikapp dem.
Rasmus Tynander
0